Ska vara väldigt personlig i detta inlägg. Brukar inte vara det men har inte så många läsare så de känns okej! Just nu är jag inne i en period då jag mår väldigt dåligt. Lever ett bra liv med fast jobb, en underbar kille som älskar mig för den jag är, har underbara vänner som jag just nu känner att jag negligerar. Allt detta gör att jag faktiskt orkar stå upp! Att min älskling varje morgon vaknar när jag åker bara för att säga "kör försiktigt" och ge mig en puss. Men just nu så känns allt annat bara helt värdelöst. Hatar att se mig själv i spegeln! Bestämmer mig att nu får det vara nog! Börjar äta ordentligt, träna och mår bättre. Sen kommer det en dag då jag bara bryter ihop och antingen äter absolut allt jag kan få tag på eller så äter jag ingenting på 2 dagar! Inte bra för vare sig kropp eller ett psyke. Min största längtan/olycka är att få ett barn med min älskling men inte ens det lyckas min kropp med. Och få mer hjälp är en kostnadsfråga och då ställs det kravet att du måste gå ner i vikt!!! Ja det är ju så förbannat lätt!!!! Eller hur???!!! Min läkare har dessutom sagt till mig att pga min hormonsjukdom så är det mycket svårare att gå ner i vikt!